Sara var hos mej i sju år.Hon kom till mej drygt tre veckor gammal,då hennes
mamma blev överkörd.Jag trodde inte att jag skulle klara henne men det gick bra
tillslut.Det var en jobbig tid men värd all möda.Hon förstog nog aldrig att hon var
katt.Varje kväll vid sängdags kom hon och skulle snutta på mitt vänstra lillfinger.
Det högra dög inte och ingen annans finger heller.Dom kvällsrutinerna saknar jag
än fast det var jobbigt när man var trött.Sara och Pilutta fick lämna livet ihop,
Dom blev sjuka samma vecka,Var det ödet? Jag vill gärna tro det.Ingen blev ensam.