Det här är min älskade Lina som varit med mej i 17
underbara år. Hon var den enda utekatten av 7 kissar.
Det gick inte vänja henne att vara inne eftersom hon
var ute sitt första år hos mig. Men hon var förståndig
och klarade sig bra med trafik och allt runt omkring
och kom alltid hem och sov på natten.Det var tryggt och
bra även om man fick vänta sent ibland. Men en Måndag
morgon i februari 2003 gick hon ut på morgonen och
kom aldrig mer hem. En spå gumma sa till mej att hon
blivit hittad av ett äldre par i närheten och att hon ville
vara där.Hon var skadad i benet när dom hittade henne.
Dessutom var hon sur för kattungen som kommit hit.
Den avlivningshotade Tintin som vi tog hand om var
inte så snäll mot henne.Det kan nog varit så.  Det som
är jobbigast är nog att inte få ta avsked och inte veta
vad som hänt henne. Vi stog ju varandra så nära och
det blev så tomt utan henne.Det har tagit mej drygt ett
år att flytta henne till den här sidan, men nu känns det
rätt att göra det.Hon finns alltid här hos mig ändå.
Vi saknar dej massor min vän!