Hejsan Vänner

KATTENS DAGBOK
1 843:e dagen i fångenskap...

Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker.
De frossar i färskt kött medan jag
tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat.
Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag
ska lyckas rymma och den milda
tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. I morgon ska jag eventuellt
äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare
 genom att fälla dem med min kropp.
Jag borde kanske försöka vid toppen av trappan.
I ett försök att försätta mina förtryckare ur balans framtvingade jag en hårboll i deras
favoritfåtölj. Kom ihåg:
Lägg en i deras i säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som
 ett tecken till mina
kidnappare om vad jag är kapabel till så att de ska gå runt i ständig skräck.
 Bemötande jag fick var en massa
kramar, klappar och gullande om vilken duktig kisse jag var.
Ibland går saker och ting inte som planerat.
På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts
 sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet
men jag kunde känna doften av
deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på
grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något som de kallade "allergi".

 Jag måste komma underfund
med vad detta är så jag kan använda det till min fördel.
De andra internerna smörar för fångvaktarna och jag vågar inte anförtro mig till någon
 av dem inför risken att
någon tjallar. Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men
 återvänder frivilligt.
 Han är uppenbarligen efterbliven. Fågeln däremot ger intryck av att
 vara en informatör.
Han pratar med våra kidnappare regelbundet och jag är
övertygad om att han rapporterar varje steg jag tar. Tack vare sin placering
i metallrummet är han för tillfället i
säkerhet. Men jag kan vänta.
Det är bara en tidsfråga innan mina planer sätts i verket...